Andra bloggar om: Picasa, Google, Bildbehandlingsprogram

Jag hoppas att denna blogg skall vara till hjälp för eleverna.

Det finns två typer av sensorer för digitalkameror, CCD (charge-coupled device) och CMOS (complimentary metal-oxide semiconductor). De utför båda samma uppgift, omvandla ljus till elektriska signaler som kan sparas på ett minneskort. Det är hur dessa elektriska signaler avläs som skiljer sensor teknikerna åt, i en CCD sensor transporteras den elektriska signalen från varje pixel till kanten av sensorn där det sitter en A/D omvandlar som konverterar varje pixels värde till ett digitalt värde. På en CMOS sensor sitter en avläsare och förstärkare för laddningen bredvid varje pixel och signalen skickas till A/D omvandlare i ”sladdar”, fördelen är att olika delar av sensorn kan läsas av samtidigt.

• - CCD sensorn ger bilder med lägre brus, medans CMOS sensorn traditionellt har större problem med brus.
• - Båda sensor typerna uppfanns i slutet på 60-talet, men under många år var det bara CCD tekniken som användes eftersom den gav bättre resultat med dåvarande teknik.
• - Eftersom CMOS sensorn har massor av elektronik sittande runt varje ljuskänslig pixel, har de lägre ljuskänslighet. Upp till 50 % av sensorns yta kan vara icke ljuskänslig.
• - CMOS sensorn är väldigt energi snål, motsvarande CCD sensor kan konsumera över 100 gånger så mycket ström.
• - Tillverkningen av CMOS sensorer är mycket enklare och därigenom biligare än tillverkning av CCD sensorer.
• - CCD sensorer har massproducerats under längre tid och tenderar därför traditionellt att ha högre kvalitet.
• - Under senaste åren har utvecklingen av CMOS sensorerna gått i fatt och i vissa fall om CCD sensorerna när det gäller känslighet och bildkvalitet.

Enligt de jag radat upp här borde alla de ”bättre” kamrena ha CCD sensorer och enkla mobilkamrer CMOS sensorer, men tyvärr är det inte så enkelt för det sitter CMOS sensorer i alla Canons och Nikons bästa systemkameror, och det fins mobilkameror som har CCD sensor. Så vilken sensor som idag sitter i din kamera är av underordnad betydelse, däremot är det bra att veta det för de beter sig lite olika. Om man t.ex. kraftigt överexponerar delar av en CCD sensor kommer man att få konstiga effekter över hela bilden, medans man med en CMOS sensor fotar saker som rör sig fort i förhållande till kameran få en förskjutning i sida på bilden, exemplet här är visserligen från en filmkamera som rörts för fort men ni får iden. Om du vill läsa mer om det olika sensor teknikerna kan du göra det här.

Sensor som samlar in ljus

Om man nu tänker sig en sensor som fångar in allt ljus och sedan omvandlar det till digitala signaler skulle vi få en gråskale bild, där precisionen bestäms av sensorns bit djup. Då den inte kan skilja på hur mycket av signalen som kom från

Bayer filter

Insamling av grön ljus

ljus med olika färg. För att lösa detta problem placerar men ett filter framför varje ljuskänslig pixel som bara släpper igenom ljus med en specifik färg (se bilden), så grovt sätt kommer man att kasta bort 2/3 av det infallande ljuset här också. Det finns massor med olika filter men den vanligaste är ”Bayer filter” (se bilden)

Ett Bayer filter består av rader med röda-gröna och gröna-blåa filter, värt att notera är att det på det här sättet blir dubbelt så många pixlar som är känsliga för grönt än för blått och rött, men detta funkar eftersom det mänskliga ögat är mer känsligt för gröntljus än blått och rött. En bieffekt av detta är att den gröna färgkanalen i en bild är mindre brusig och innehåller mer detaljer än de andra två, vilket man kan utnyttja vid bildbehandling.

För att få en fram vilken färg som bilden skall ha kan man behandla varje block om 2×2 rutor som en pixel i den slutliga bilden med rätt färg, den uppenbara nackdelen är att man förlorar halva upplösningen i både höjd och bred, och i dag vill man ha sensorer med så hög upplösning som möjligt. Den enkla och uppenbara lösningen är att man låter flera 2×2 block överlappa varandra (se bilden) och på så sätt får upp upplösningen. Man kommer att få problem längst ut i kanterna av sensorn men det kan vi bortse ifrån. Det finns andra metoder och filter för att göra detta med som har andra fördelar och nackdelar när det kommer till den resulterande bilden, vill du läsa mer om det kan du göra det här.

Olika 2x2 block

När 2x2 blocken liger över varandra

Jag hoppas att du efter att ha läst det här har fått en liten inblick i hur sensorn i din kamera arbetar, och att det tekniska inte blev för svårt.

Av det jag kan läsa på internet har Canon pressenterat en kamera som vänder sig både till proffs och seriösa amatörfotografer, som behöver snabbhet och långa telelinser så som sportfotografer t.ex. Jag tycker det är kul att Canon lyssnat på och tagit till sig av vad folk sagt om tidigare modeller, den fyller ett håll bland Canons modeller men jag tror den är lite för dyr med riktpris på 19000 för att bli en storsäljare. Men jag ser fram emot att pröva den någon gång, och jag tror märkligt nog att det är filmarna som kommer ha mest användning för kameran.

Själva räddningen av bilderna är enklare än vad många tror, man behöver tillgång till en dator som har Windows XP/2000, en minneskortsläsare, programmet PC Inspector Smart Recovery (gratis) och lite tålamod. PC Inspector är inte bara gratis utan också förvånansvärt enkelt att använda, man väljer vilken enhet som skall räddningen skall göras ifrån, vilken filtyp man vill rädda har man flera olika filtyper på kortet måste man göra en genomsökning för varje, och det sista man ställer in är var det räddade innehållet skall sparas. Några saker som är bra att känna till om programmet är att det inte funkar i Windows Vista enligt tillverkaren, men jag upplevde inga problem så länge jag körde det i 32 bitars version av Vista. Programmet måste också installeras på samma enhet som Windows är installerat på och minneskortet måste läsas från minneskortsläsare och inte medans det sitter i kameran.

Jag ville prova PC Inspector så jag gjorde ett litet experiment, fyllde ett minneskort med både jpg och raw bilder formaterade det för att sedan prova att återställa bilderna. Programmet kunde återställa 100 % av bilderna på några timmar, jag skall inte påstå att det alltid funkar så bra men jag vart positivt överraskad.

Foto: Inger

Bilden är tagen av en tidigare elev.

Andra bloggar om: Folkuniversitetet, Utbildning, Kurs

Jag har ”framkallat” samma bild med fyra olika färgtemperaturer eller olika vitbalans om man så vill. I bilden högst upp till vänster är vitbalansen satt till tungsten (glödlampsljus), den till höger därom är framkallad med vitbalansen satt till molnigt. I den nedre vänstra bilden har jag använt inställningen för solljus, och i den sista är det autoinställningen som kameran valde när bilden togs.

Jag blandar två begrep hej vilt här och det är vitbalans och färgtemperatur, med risk att fysikerna går i taket hävdar jag för enkelheten att det är samma sak. Allt ljuskällor har en färgtemperatur som mäts i Kelvin, varmt ljus som (rödaktigt) har en låg temperatur medans kallt (blåaktigt) har en hög temperatur. Vitbalansen är kamerans sätt att tala om för sensorn vad den skall tolka som vit i bilden, varje färgtemperatur har alltså sin egen vitbalans, där av mitt påstående.

Måste man då ställa in vitbalansen själv hela tiden? Mitt svar är nej, i 90 % av fallen gör den automatiska vitbalansen ett fantastiskt jobb så använd den. Men det är de resterande 10 % av bilderna som du kan göra bättre genom att ha lite kunskap om hur kameran jobbar och hur vitbalansen funkar. Typexempel på när automatisk vitbalans (oftast förkortad AWB) inte funkar är när bilden inte innehåller något som är vitt, eller en färg är väldigt dominerande i bilden, t.ex. om man fotar snö blir den ofta blå och inte vit.

Hur skall jag då ändra vitbalansen för att få ett bra resultat, oftast har kameran att antal fördefinierade vitbalans lägen som indikeras med olika symboler så som glödlampa, lysrör, sol, moln mm. dessa symboler är ganska lätta att förstå och att förstå när man skall använda. I mitt exempel med blå snö skulle jag prova att ändra vitbalansen till sol och antagligen skulle det räcka. De lite mer avancerade kamrena har en funktion för att ställa vitbalansen manuellt, har du denna funktion och vill använda den läs på i din manual hur du gör.

Som med allt inom foto måste man prova sig fram och se vad som händer men jag hoppas jag givit dig som läsare en grund att bygga vidare på. Bara en liten sak till om du som jag fotar i RAW spelar inte det så stor roll vad för vitbalans kameran är inställd på vid själva fotograferandet för den kan ändras sedan när man ”framkallar” bilden i datorn.

Andra bloggar om: Foto, Vitbalans